Sledgemeister

”Maiden! Maiden! Maiden!”

Redan långt innan UFO: s ”Doctor, doctor” signalerar att det snart är dags, leker hejarklacksramsorna katt och råtta runt Ullevi medan rusiga vågor går fram och tillbaka över läktarna.

Som ett giftermål

Om relationen mellan den brittiska sextetten och dess svenska beundrare är den kärlekshistoria som den så ofta brukar beskrivas som så kan detta inte vara något annat än själva höjdpunkten: ett giftermål inför en sakta sjunkande sol och med heavy metal-gudarna som bröllopsvittnen.

Stämningen på arenan är helt enkelt så elektrisk att den skulle kunna driva hela SJ:s nät i södra Sverige, så tät att den skulle gå att skära med osthyvel när ”Aces high” markerar startskottet på en 120 minuters glädjekavalkad av sällan skådat slag.

Alla de förväntade inslagen finns där. Från att frontmannen som vanligt får avbryta sitt tal innan ”Revelations” då åskådarnas jubel blir för öronbedövande, till en allsång som lär höras milsvida omkring i ”Run to the hills” och ”Fear of the dark”.

Det är en kärlek som i juli bär Iron Maiden på över 56 000 axlar mot sin karriärs största stund i Sverige.

Det är nämligen inget annat än en klassiker som sparkar igång strax efter halv tio denna bedårande lördagskväll.

Driver med sig själva

Av förra veckans krasslighet märks inte ett spår hos Bruce Dickinson, som i stället sjunger lungorna ur kroppen och driver med bandets förutsägbarhet innan ”Can I play with madness” genom att hinta att såväl ”Rime of the ancient mariner” och ”Fear of the dark” kan stå på tur.

Men några dylika avsteg från det förväntade upplägget blir det självklart inte.

I stället är spelningen en välregisserad upprepning av den som fick Stadion att skälva en och en halv vecka tidigare.

Bara lite mäktigare.

Bara lite bättre.

Bara fan så mycket större.

Fega låtval

Då kan man förvisso muttra lite om att det bara är det väntade som levereras, sura över lite fega låtval och om att hårdrocken kanske nu satt den sista spiken i folklighetskistan.

Men det struntar jag i.

I stället ryser jag. Sjunger. Är tvungen att springa ett varv runt pressläktaren i ”Fear of the dark”. Lipar av glädje i ”Hallowed be thy name”.

Och hjärtat slår ännu 666 slag i minuten."

Av Mattias Kling, Aftonbladet

Så...nu blir det inte nåt bloggande på ett tag...ska ner en sväng till sjön alldeles strax och sen i natt, så åker jag till Malmö, vidare till Kastrup och slutligen Grekland för två veckors öluffande...ska bli hur skönt som helst!

Ha en fortsatt bra sommar allihopa, så hörs vi om några veckor!
Rock On!!